Familjeträdets blogg

Att ha haft en häftig vecka med Bonusmaman

Oj, vilken vecka detta har varit. I söndags gav vi ut första numret av Bonusmaman Magazine. Och vilket gensvar vi har fått. Det är inte klokt. Det är redan över 3000 personer som varit inne och besökt magasinet. Smaka på den. Långt, långt över förväntan. Och vi har fått massor av kommentarer till oss. En del uttrycker att det finns en hel del igenkänning i texterna. Någon tycker att det borde vara något mer nyanserat. Och någon uttrycker att det kunde vara längre krönikor. Vi är mycket tacksamma för de kommentarer som kommit och ser fram emot fler. Det är på det sättet vi kan utveckla magasinet och skapa en produkt som ni vill ha. Detta är inget självändamål. Vi vill vara ett stöd för er som lever i bonusfamiljer. Vi älskar att ha en dialog med er så fortsätt att höra av er med tankar, idéer och önskemål. Vad vill ni läsa om i magasinet? Vad saknar ni? Vad kan det inte bli för mycket av? Har ni inte sett magasinet än? Då hittar ni det på https://www.bonusmaman.com

Men det är inte bara arbetet med magasinet som upptar min tid. Arbetet med kursgården går vidare och nu är det målning som gäller. Och det är oerhört inspirerande. Min drivkraft finns just nu i det färdiga resultatet när vi kan börja erbjuda enskilda, par och/eller grupper att komma hit och erbjudas samtal i kombination med övernattning. Vi fortsätter även arbeta med materialet, Aktivt ledarskap för bonusföräldrar som vi har distributions rätten till i Sverige. Vi kommer under hösten att marknadsföra olika paket. Ser fram emot det. Hoppas ni också gör det.

Annars är det semestertider. Men inte för oss. Vi har haft vår semester och är igång sedan några veckor tillbaka och arbetar. Sommaren är också en period där stödsamtal efterfrågas. Bonusfamiljen utmanas och utmanar på olika sätt. Olika viljor, olika rutiner, olika behov och olika familjekulturer som krockar. Hur ska jag tänka i dessa situationer? Nu har jag hamnat i det här läget, hur gör jag? Eller så kan det krisa till sig ordentligt. Semestertider kan vara en nyckfull period. Många förväntningar som grusas, mer tid tillsammans som ska bli så bra som möjligt där det inte går som man planerat. Vi vet att separationerna har en tendens att öka bland annat efter semestern.

Men semestern kan också bli ännu bättre än vad man trott..

Nu ska jag gå ut i trädgården och njuta av solnedgången, en kopp kaffe och alla de där tidskrifterna som jag aldrig annars hinner läsa. Mest om heminredning. Här ska planeras för kursgården.

Hörs nästa vecka./Stina

 

 

 

 

 

 

Bonusmaman Magazine

“En idé, som blir en dröm, som blir en verklighet” 

Under många år har jag arbetar med bonusfamiljer på olika sätt och nu utvecklar vi företaget med en ny gren, ett magasin för bonusfamiljer, Bonusmaman Magazine. Men vi hade inte gjort det om vi inte hade haft hjälp. För precis som i vilken familj som helt och bonusfamilj i synnerhet så behöver vi stöttning, hjälp och kärlek av varandra. 

De som hjälpt till med magasinet är, Thomas Pettersson, delägare och make, Hans Klaive som gjort logotypen och Aryel Walett som gjort det magiska arbetet med sidan och skrivit krönika, Ida Therén som gjort intervjuerna. Så underbart med engagerade människor som vet känslan av att följa sin dröm. Idag, den15 juli, tryckte vi på knappen till det första numret av Bonusmaman. Hoppas du gillar det! Om du gör det sprid det till andra. Gillar du inte den, säg det till oss.

JAG däremot är grymt taggad, nervös som f-n, superglad, stolt och lite lite rädd för vad ni ska tycka. Jag gillar ju så klart sidan och vill att ni ska känna att ni har nytta av den. Som bonusförälder. Som bonusmormor och bonusfarfar. Som professionell för att öka förståelsen. Som vän för att kunna stötta. Som barn för att veta att du är inte ensam om dina tankar och funderingar..”

Välkomna till Bonusmaman Magazine!

Hälsningar Stina & Thomas

Visst är det härligt med traditioner i bonusfamiljen?!

Det är morgon. Jag har sovit gott hela natten och ligger och drar mig i sängen. Härligt! Idag är det midsommarafton. Har inte lagt några blommor under min kudde. Är redan gift med den personen jag vill leva med resten av mitt liv.

Snart kommer huset vara fyllt med människor. Bonusfamiljen växer för varje år och förväntningarna förändras med det. Alla har med sig sina traditioner. Och samtidigt ska vi försöka få ihop något gemensamt som förenar oss. Eller är det bara något som vi ska ta för givet?

Det ska vara sill kl. 12.00 med matjessill, färskpotatis och gräslök. Nej, visst ja, Kalle äter ju inte gräslök, han måste ha rödlök. Har jag köpt det? Har jag tur finns det i kylskåpet. Annars kan det bli sura miner tidigt på dagen.

Har vi pålarna till midsommarstången? Dom står nog där vi ställde dem förra året. Om de inte har åkt med till tippen när vi städade ladan. Finns säkert något annat vi kan använda. Annars skiter vi i det. Hur skulle det bli? Uppror hi hi..

Vänta nu, vi brukar äta jordgubbarna efter sillen och innan dansen. Och nu är det tydligen någon fotbollsmatch på eftermiddagen. Det kommer att ställa till det, tro mig. Jag har redan blivit informerad om att det är den viktigaste matchen på hela VM, den går bara inte att missa. Det ligger redan bråk i luften, sanna mina ord. Men jag har redan tagit fram mina gula och röda kort. Gult kort för kommentarer som lägger sordin på stämningen. Rött kort om det upprepas. Då får man också gå 2 varv runt gården tills man lugnat ned sig. Fotbollsspråk fungerar alltid.

Hjälp, har inte tänkt på kubb-kampen. Hur ska vi hinna få in den? Anna har fortfarande inte kommit över förra årets förlust och kommer inte ge sig om vi inte genomför den. Förra året susade det fram kubbträd genom luften efter matchen som hamnade långt utanför tomtgränsen. Tror inte att vi hittat dem än. Men det får bli ett senare problem.

Har i varje fall hunnit lägga köttet i marinad. I år blir det annan kryddning. Ska överraska med en orientalisk kryddblandning. Och jag har bytt ut fläskkarrén till vegetariska biffar. Martin och Lisa har blivit vegetarianer och jag vill inte att de ska känna sig utanför. Så får det bli. Tur att jag har mina gula och röda kort.

Nej, nu får jag sluta med att ligga här och försöka ta hänsyn till allas behov och förväntningar. Jag ska ta och njuta av dagen. Den får bli som den blir. Men först ska jag ta av mig domartröjan och lägga undan de gula och röda korten. Alla får ta ansvar för att det blir en bra midsommar.

Makrill, dammråttor och tomma ord

”Jag som trodde att vi hade samma målbild! Att vi var överens om hur vi ville ha det. Men det var bara tomma ord”.

I en relation hamnar vi ofta i ett läge där vi ska få saker att fungera. Det kan handla om hur vi ska få vardagen att fungera. Hur vi ska förhålla oss till barnen. Hur vi ska få vår relation att hålla ihop.

Vi hamnar i en konflikt om städning. Jag tycker att jag får städa för mycket. Du säger att du jobbar mycket och när du kommer hem måste du få vila.  Men att du ska ta ansvar för städningen. Vi bestämmer ett städschema men det håller i 2 veckor, men sedan ligger dammråttorna fortfarande kvar i hörnen. Vad hände här?

Vi hamnar i en konflikt om matlagningen. Jag tycker att jag hela tiden får tänka på vad vi ska äta och sköta inhandlingen av mat. Du säger att du ska ta ansvar för matlagningen och vad som behöver köpas in. Det håller i 2 veckor men sedan blir det smörgås med makrill i tomatsås några dagar i rad. Vad hände här?

Vi hamnar i en konflikt om barnens vardag.  Jag tycker att jag får ta ansvar för barnens kläder, skjutsa och hämta dem till och från skolan och se till att de kommer till sina fritidsaktiviteter.  Du säger att du ska ta ditt ansvar och ”ställa upp” så att det fungerar. Det håller 2 veckor. Sedan ringer du och säger att du måste jobba över. Vad hände här?

Vi hamnar i konflikt om vår kärleksrelation. Jag behöver ömhet, beröring och bekräftelse på att du älskar mig. Du säger att du ska ta ansvar för det. Det håller i 2 veckor men sedan somnar du ändå i soffan framför TV:n. Vad hände här?

Det finns många hinder på vägen för att få vår vardag att fungera även om vi är överens om hur det ska gå till.

Det vi inte tänker på är att det krävs en ansträngning i att förändra ett beteende som vi är vana vid. Och att det är lätt i en diskussion att lova saker för att få slut på en diskussion som känns lite jobbig.  Och tar vi det inte på allvar förskjuter vi bara konflikten till att bli än värre.

Kärleken tål väldigt mycket men kan svalna om det blir för många burkar av makrill i tomatsås, dammråttor i hörnen som växer till krokodiler samt en partner som prioriterar soffan istället för samvaro.

Vad händer om vi förändrar vårt beteende?  Hur skulle det förändra er vardag?

 

 

 

När skrattet försvann i bonusfamiljen

Söndag morgon. Jag och min man har hamnat i soffan med var sin kopp kaffe. Vi kommer in på vår första tid som par och bonusföräldrar.

Vi var nykära och livet lekte. Vi ville vara tillsammans hela tiden och vardagsproblemen lyste med sin frånvaro. Förälskelsen upptog större delen av vårt liv. Vi sköt upp en del annat som vi skulle bli uppmärksammade på när vi vaknade upp från vår drömvärld?

Vad hände då när vi vaknade upp?

Vi började fokusera på allt annat än på vår relation. Det blev en slagsida åt ett helt annat håll. Vi tappade bort oss själva och konflikterna ökade i takt med att gapet mellan oss blev allt större.

Vi gjorde allt för att våra bonusbarn skulle ha det bra. Vi var otroligt noga med att lyssna på alla andras behov. Det var viktigare att göra alla andra glada än att fortsätta göra vår relation stabil så att vi kunde hantera de utmaningar vi hade runt omkring oss och som skulle komma framöver.

Vad skulle vi tänkt på?

Vi insåg efter att tag att vi skulle behövt prata mer om hur vi ville ha det istället för att ta hänsyn till alla andra. Och då menar jag verkligen alla. I en ombildad familj kan det finnas mycket skuldkänslor och då är det lätt att agera utifrån andras förväntningar. Inte hur vi vill bygga upp en stabil grund.

Konsekvenserna av att vi tappade bort vår egen relation var att vi också blev vilsna i en del andra relationer för att vi inte var samspelta. Vi agerade efter eget huvud. Vi hade förväntningar på både oss själva och varandra. Både uttalade och outtalade. I en ombildad familj bör vi se oss som ett lagbygge där taktiska genomgångar är lika viktiga som något annat. Det finns relationer i en ombildad familj som inte bygger på blodsband. Då får vi också hantera det annorlunda.

Hur kom vi vidare?

Efter hand, när vi blev medvetna om problemet försökte vi hitta strategier för att inte glömma bort vår egen relation. Vi planerade in stunder som var vikta åt våra behov. Kunde vara närhet, tid för samtal, upplevelser och annat som fick oss att känna oss viktiga.

Vi kom överens om vilka regler som var viktiga att ha gemensamt i vårt hem. (Vilket tog lång tid att enas om).

Men framför allt försökte vi hitta det som försvunnit på vägen. Skrattet! Humorn är viktigt för oss båda och förmågan att skratta hade försvunnit i allt allvar som omgav oss. Vi hade mist en viktig del i vår relation som gjorde att vi orkade med vardagen utan att behöva hamna i massa konflikter. Humorn räddade vår relation.

Vad är er bas för att få relationen att må bra?