Det är julafton. Jag vaknar upp efter en god natt av härlig sömn. Jag ligger kvar och drar mig och känner en behaglig känsla av ro. Det är inget som stör mig. Inga måsten hänger över mig. Det är bara behagligt.

Det var länge sedan jag kände så inför en julhelg. Annars har jag vaknat och planerat dagen. När ska vi äta frukost? Är alla klappar inslagna? När skulle vi åka bort? Ska vi äta innan Kalle eller efter? Vad ska jag ha på mig? Hinner jag stryka? Och så den där tomten, vem tar den rollen.. och alla andra roller som ska ha det bra. Det är egna barn, bonusbarn, släkt och vänner. När det är jul ska alla vara glada och nöjda..

Hela juldagen har varit ganska inrutad. Fullt med olika traditioner som ska bli tillfredsställda. Och många förväntningar. Och mitt i allt detta har jag omedvetet tagit på mig rollen att fixa så att det ska bli bra. Och tagit några steg tillbaka för mig själv och mina egna behov.

Inför alla julhelger har jag haft en bild av att det ska bli en lugn och skön vila. Ta det lugnt. Ligga och dra mig i sängen. Ta en kopp kaffe och sedan lägga mig i soffan och läsa en bra bok. Ta en promenad när andan faller på. Äta lite mat och sedan ta det lugnt igen. Kanske en sväng till i soffan. Käka lite praliner. Slumra till lite. Ta en skinkmacka. Snacka lite med min man om det som känns viktigt. Vara tyst och låta tankarna flöda fritt. Det har varit min önskebild. Och sällan har den slagit in.

I år är det något annat. Jag kan stanna kvar i sängen hur länge jag vill. Jag och min man ska vara hemma helt själva, hela julafton. Vi har laddat upp med mat och dryck. Inga tider att passa. Böckerna ligger nära soffan. Och det råder ett väldigt behagligt lugn över gården. Äntligen har min önskebild av julen slagit in. För en gång skull.

Och det skönaste av allt är att jag inte har något dåligt samvete för att jag har tänkt på mig själv och mina egna behov. En endaste dag på året.

Visst är det härligt med jul.

 

/Stina