Jag får många frågor i mitt arbete som handlar om att leva i en bonusfamilj. Jag är egentligen inte förvånad. Det är många frågor som bonusföräldrar och bonusbarn ställer sig som inte har ett givet svar. Och jag förstår också frustrationen som blir utifrån att det inte finns något facit.

Ett återkommande problem som möter mig i mitt yrke är hur länge man sak försöka få till en bra relation mellan par som har bildat en ny familj?

Det är ofta som jag får frågan hur mycket energi ska man lägga för att få ihop alla relationer så att alla blir nöjda? För någon gång så tar energin slut, och då börjar orken att förvalta också att ta slut. När vi gett så länge utan att känna att vi får något tillbaka så slutar vi att ge. Vad händer då? Kanske mår vi bättre. I alla fall blir vi inte lika trötta och energilösa längre. Men vad händer med oss i relationen till vår partner? Till våra bonusbarn?

Det finns inga lätta svar på denna problematik. Det är väldigt individuellt hur länge man orkar. Och det är också en fråga som var och en måste ställa sig; hur mycket är jag beredd att offra av mina egna ideal? Vad är viktigast för mig? Är det mina egna behov det handlar om eller vill jag att min omgivning ska må bra?

Vi är ofta uppfostrade till att se till att omgivningen ska må bra. Vi får snabbt lära oss hur vi ska bete oss när vi umgås med andra utanför familjen. Vi lär oss ofta att underordna oss, och då gäller det ofta kvinnor. Och det kan ställa till det i en nybildad familj. Att underordna sig för länge dränerar ofta energin. Vi kan sluta att ställa de frågor som gör att vi kommer vidare för att befrukta relationen som krävs för att orka med att leva i en nybildad familj. För energi krävs det för att klara av alla utmaningar som en bonusfamilj ställs inför.

Jag ser ofta att det är kvinnan som underordnar sig. Som har lärt sig att det är så det ska vara. Och det påverkar också mitt förhållningssätt som terapeut. Vi måste hitta en balans utifrån våra könsroller och hur vi är uppfostrade. För att hitta rätt i ombildade familjer. Och då gäller det att vi har rätt förutsättningar redan från början. Oavsett om vi är kvinna eller man. Men så ser det inte ut idag.

Det är ofta kvinnor som säger sig tappa energin för att hålla ihop bonusfamiljen. Som tycker att de inte orkar mer för det blir inget samspel mellan kvinnan och mannen. Då blir min roll att försöka hitta balansen. Vem har ansvaret för att hålla ihop relationen utifrån de enskilda behoven, vilka könsroller som råder, och hur vill personerna ha det för att det ska fungera i längden.

Ni förstår nog varför jag älskar att arbeta med det jag gör!

/Stina