Familjeträdets blogg

Har en bonusförälder frihet att forma sin egen tillvaro?

Har en bonusförälder frihet att forma sin egen tillvaro?

Bonusmamma, bonuspappa och bonusbarn? undersköterska, rektor och målare? Vän, svåger och farmor? Finns det en minsta, gemensam nämnare?

I alla roller som finns följer det också, mer eller mindre, med förväntningar från omgivningen. Kanske också en idealbild eller en myt om hur det ska vara.

En farmor kanske ska vara ganska generös när det gäller regler, det ska lukta bullar i hallen och det är roligt att gå och handla i affären för det kan slinka ned en påse med geléhallon redan på onsdagen.

En rektor ska vara en man med mycket pondus som kan fatta snabba beslut och peka med hela handen. Gärna att auktoriteten sitter i kroppslängden. Och har han en brun manchesterkavaj med skinnlappar på ärmarna så är det fulländat.

En vän ska ställa upp i alla lägen. Vara anträffbar, hänga med i alla svängningar och vara en bra lyssnare när det behövs och inte vara för kritisk.

Det finns en tendens till att det börjar framträda en idealbild över hur en bonusfamilj ska vara. Och hur en bonusförälder ska agera och hantera sin vardag.

Redan när vi hör begreppet ”bonusförälder” har vi en bild av hur den personen ska vara och hur det är. Vi kanske glömmer bort att det finns människor bakom begreppet som måste få ha friheten att forma sin egen tillvaro. Men nu börjar det framträda en acceptans för att det finns ett sätt, det riktiga sättet, att förhålla sig till rollen. Precis som det finns bilder av andra roller.

Ta t.ex. första stadiet när vi går in i en bonusförälder-relation. Bonusföräldern borde ha förberett sig innan den gav sig in i bonusfamiljen. Du borde vara så förståndig att du redan från början insåg att du hade ett val. Du skulle inte ha låtit kärleken ta över och vara så egoistisk. Du borde ha kopplat på hjärnan i förälskelsestadiet.

Du skulle också inse att du kunde hantera din partners ex-relationer, se till att alla fick sin del av kakan och alla skulle vara nöjda och glada. Och du skulle vara kittet för att hålla ihop alla relationer.

Du ska också ta ansvar för dina känslor och inte låta dem gå ut över någon annan och vara förnuftig, förstående och ödmjuk inför det du möter och hantera många situationer som du egentligen inte har någon erfarenhet av. Du ska heller inte vara svartsjuk på din partners barn eller tidigare liv för då är du en ”dålig” person.

Det kan läggas väldigt mycket skuld- och skamkänslor på en bonusförälder för att den inte har tänkt igenom sina val ordentligt. Det blir till en norm.

Det finns en risk för att vi tappar bort oss själva i alla roller som vi ska leva upp till som vår omgivning förväntar sig, oavsett om det finns olika sätt att vara farmor, rektor eller bonusförälder på.

Visst borde det finnas många olika sätt att hantera roller. Och att det är mångfalden som får oss att utvecklas.

I varje fall i min värld. Hur ser din värld ut?

 

Vilka vackra ögon du har!

                                                                                                                                                                                           ”Du säger att vi ska åka bort någonstans för att hitta tillbaka till varandra. Ta några dagar och bara vara  själva en stund. Det är en fin tanke. Men vill vi verkligen ha tillbaka något gammalt. Tänk om vi hittar något helt nytt. Något vi inte sett förut hos varandra. Jag chansar och hänger på. Det kan ju bli helt underbart.”

När vardagen tränger på och det gnisslar i våra relationer är vi många som längtar tillbaka till hur det var när vi inledde vår relation. Fel och brister lyste med sin frånvaro. Vi var toleranta med det mesta och tyckte kanske rent av att det var charmigt med beteenden som vi nu retar oss på. Det gjorde ingenting att tallriken stod kvar på matbordet och det var lite slarvigt gulligt att det låg smutskläder på golvet.. men som nu blir en stor irritationskälla.

Vad är det vi vill hitta tillbaka till?

Det är nog individuellt beroende på vad vi saknar. Det kan vara kärleksfulla ord, sympati, beröring, förståelse, empati, hjälp med vardagssysslor, gränssättning, sexliv.. behoven kan vara många. Och det kanske har lyst med sin frånvaro under hela tiden men att vi inte sett det.

Det kanske är något nytt vi vill se?

Vi har alla med oss en ryggsäck med beteenden som är väl förankrade från tidig barndom och som vi vet är svåra att förändra. Och det kanske är just det som vi vill se som något nytt. Ett ändrat beteende.

Är det värt att försöka?

Är viljan tillräcklig stark så går det absolut att förändra beteenden. Det kan ta tid och det är viktigt att sätta upp små, kortsiktiga mål som faktiskt går att uppnå genom att öva på det som behöver förändras. En smekning på ryggen, beröring i vardagen, plocka upp efter sig, vara engagerad i tuffa beslut rörande barnen m.m.

Var ska vi börja?

Ta och gör den där resan eller utflykten över en dag och berätta för varandra vilket behov ni har och vilka förväntningar ni har på varandra. Finns det saker ni retar er på? Vad är ni beredda på att ta ansvar för? Hur ska ni följa upp det ni kommit överens om?

Nu är ni på gång. Och glöm inte att berätta det som gjorde att ni en gång skapade en relation.

– Vilka vackra ögon du har!

”Jag blir tokig på alla krav du ställer på mig”

”Nu får du sluta. Jag blir tokig på alla krav du ställer på mig hur jag ska agera som bonusförälder. Jag försöker verkligen göra så gott jag kan och ändå så räcker jag inte till. Låt mig få andas lite. Annars går jag under”

Har omgivningen talat om för dig att du ska älska dina bonusbarn lika mycket som dina egna barn? Att du ska skärpa dig för att du är den som är vuxen? Eller att du faktiskt skulle veta vad du gav dig in på när du inledde en relation där det finns barn? Då vet du kanske att många väljer att inte prata om hur kraven påverkar din situation. Många går och håller tyst och både självkänsla och dina relationer inom familjen blir sämre och sämre.

Om du upplever att rollen som bonusförälder är svårare än vad du någonsin kunnat föreställa dig så är du inte ensam. Det är förknippat med många känslor som i sin tur kan leda till skuldkänslor att inte göra rätt. Det behöver inte vara så.

På Familjeträdet pratar vi om de olika situationer du kan hamna i. Det finns fortfarande områden som är tabubelagda som vi inte pratar med någon om. Det kan vara ex-partnerns påverkan på familjen, Det kan vara vilken roll ska jag ha i gränssättningar och det kan vara varför du ibland känner dig som en outsider i ditt eget hem.

Just nu kan vi erbjuda följande samtal:

Online via telefon ”För dig som inte är i behov av ett fysiskt möte”:

Denna form av samtal är till för dig som inte kan eller vill ha ett fysiskt möte men ändå vill ha ett muntlig kontakt.

Pris:1:a samtalet på 15 min är gratis. Är denna form av samtal något du vill fortsätta med betalar du 400:- för 30 minuter eller 600:- för 1 timme.

E-mail support ”För dig som är på språng”:

Denna form är perfekt för dig som ofta är på språng, vill vara privat eller inte får tiden att räcka till för fler möten.

Du använder din tid i bilkön, i väntan på tåget eller i soffan när du kommer hem. Det enda du behöver är en E-postadress och en mobil.

Du skriver, jag svarar och sedan är konversationen igång.. och du är aktiv när du har tid.

Hur fungerar det?

När du bestämt dig för denna form av rådgivning skickar jag dig ett förberedande frågeformulär. Du berättar hur du vill se en förändring och jag ”skräddarsyr” ditt program för dig.

Jag kanske svarar med några uppföljande frågor, sedan kan vi börja förändringsarbetet.

Vad ingår?

Du får 4 st. e-mails som ger personlig support anpassad till din individuella situation, inkluderat rekommendationer för nästa steg, strategier och resurser för att komma vidare.

Pris: 500:-

Samtalsterapi på plats ”För dig som önskar ett fysiskt möte”:

Denna form är till för dig som vill och behöver träffas i ett fysiskt möte. Kan ibland kännas tryggt att kunna uttrycka sig både med ord och kroppsspråk. Denna form passar också bra när du vill fördjupa dig i varför du reagerar som du gör.

Pris: 700:- enskilt samtal,1000:- Parsamtal

Vid bokning av tid kontakta oss:

via mail: stina@familjetradet.com eller via mobil: 073- 364 29 67

Vi önskar er en härlig vecka! Stina & Thomas

 

 

Betraktelse av ett chefsskap

Rätt som det var när jag stod och lagade mat gled du upp vid min sida och frågade

– När mår du som bäst i din roll som chef?

Jag var inte beredd på frågan och började svamla något om ledarskap, personlig utveckling, kommunikation, dialog och andra diffusa begrepp.

– Nej, försök att beskriva det personligt. Vad gör du? Vilken känsla skulle du vilja plocka fram? Är det förmågor som du har nytta av både på jobbet och i ditt privatliv?

Jag tittade på mina köttbullar och konstaterade att de var färdiga. Jag hällde av vattnet från potatisen och slutade röra i såsen.

– Kom så sätter vi oss och äter så ska jag berätta om ett möte som kanske beskriver det du vill veta.

”Jag var en aning stressad. Satt på mitt kontor och skulle göra klart en uppgift som skulle skickas in innan kl. 16.00. Det var efter lunch och jag hade en del kvar att göra. Plötsligt stod du där i dörren. Du knackade lite försynt och undrade om jag hade 2 minuter? Självklart, svarade jag och bad dig slå dig ned i fåtöljen. Jag såg redan från början att du hade en lyster i dina ögon. Det fanns en glöd som fick mig att bli nyfiken och detta skulle ta längre än 2 minuter.

– Jag har en idé? Vill du höra?

När personen gick efter 50 minuter kände jag mig glad. Och den känslan berodde på flera saker. Jag hade gjort rätt prioritering och tagit tid för ett personligt möte. Jag lyckades vara närvarande under hela samtalet och ställt relevanta frågor som förde personen vidare i sin tanke. Jag lät fokus vara på idén och undvek att fälla in kommentarer om mig själv. Vi hade ett böljande samtal där ingen av oss blockerade varandra utan glöden som fanns fick oss att våga tänka tankar som var både bortom sans och förnuft. Och vi insåg båda två att det fanns en realistisk chans att idén skulle bli till verklighet. Det som gjorde mig mest glad var att personen hade kvar sin glöd när hen lämnade mitt kontor.

Stina, jag är glad över att du ställde frågan. Det fick mig att fundera över mitt chefskap och om det har någon relation till mitt privatliv. Och det finns kopplingar. Förmågan jag har och får mig att lyckas i möten på mitt jobb är lika viktiga i min relation till dig. Och jag hoppas att jag lyckas förmedla det.

/Thomas

 

Vad hände egentligen i bonusfamiljen?

”Du sa att vi hade all tid i världen för varandra. Inget skulle komma i mellan oss. Att du älskade mig mest i hela världen. Och det var bara du och jag. Vi drömde om hur vårt liv tillsammans skulle bli och vi gjorde planer. Vi skulle resa runt jorden. Vi skulle ha den där lilla, röda stugan med vita knutar med en trädgård fulla av rosor. Vi skulle ta dom där kvällspromenaderna vid havet och höra vågorna slå mot stenarna. Vi skulle ha dom där långa söndagarna i sängen, äta smörgåstårta och dricka vin..

Men vad hände egentligen? Söndagarna blev till måndag. Sängen var full av dina barn som gjorde allt för att öka avståndet mellan oss. Massagen fick jag betala för på en skönhetssalong. Jag bläddrade i en massa resekataloger och det blev bara till en dröm. Och den enda trädgård jag hade tillgång till var i parken utanför vårt hyreshus. Vad hände egentligen?”

Livet i en bonusfamilj har många utmaningar. En del av mina kunder som kommer till mig har ställt sig frågan ”Vad hände egentligen? ”Vi som var så lyckliga, men nu känns det inte bra.”

I början av en relation är det vanligt att man vill planera sin framtid med breda penseldrag. Stora, övergripande mål som ska få oss att förverkliga våra drömmar. Och vi tycker att vi har samma målbild. Men vi glömmer bort att prata om vägen dit. Hur ska den se ut? Går vi på samma väg? Tar vi oss fram på samma sätt? Hur många är med på resan? Vad händer när vi nått ett mål?

Ibland kanske ni kör omkring i en buss full med barn, släkt och vänner som vill åt olika håll. Du är chaufför. Hinner du prata med din partner innan du lägger in 1:ans växel. Eller växlar du snabbt upp till 5:an?

Nästa dag går de ensam på en stig i skogen och hämtar andan. Orkar du släppa in din partner när du kommer hem för att dela med dig av dina tankar som du fått under promenaden?

Vi glömmer lätt bort att stanna upp och checka av med varandra vart vi är på väg och om det känns bra och att se bussresan som ett sätt att få kommunicera ut vad ni vill med er resa. Ni får säkert tillbaka många kloka synpunkter.